Vilken dag!

Vilken härlig dag vi hade igår! Sol, varmt och hyrd båt på Barken. Vi hade ca nio timmar av härlig samvaro, jag, Nettis och kottarna, och det var så skönt 🙂
När vi kom hem var vi duktigt trötta och inte så värst aktiva, men lik förbaskat hamnade jag och Bellan framför TV’n för att se The Grudge 2, och efter den kikade vi klart på slutet av Taxi Driver som vi hittade när vi efter lite skräck flipprade med TV-kontrollen. Det blev så sent som ca 02:30 innan man fick känna kudden under skallen. En redan galet varm kudde, och ett täcke som inte gick att ha över sig trots att den stora fläkten stod där och snurrade ut sin lite svalare vind. Men till slut så gav det sig iaf 🙂

Imorse vaknade jag 07:30, gick upp 08:00, klädde på mig och utförde diverse morgonaktiviteter såsom tandborstning mm, kilade ut i bilen och körde till OK för att tanka upp båtens lilla plasttank. 306 kr för 18 liter… Man undrar hur de kan ta så mycket per liter av något som bla ungarnas moppar kan köras på, motorsågar ska drivas med i sitt arbete, gräsklippare måste ha för att folk ska få fixa fint hemma… Slätt räknat blir det 17 kr/L och det är ju fan rena vansinnet.
Jaja, när tankningen var klar och betald så körde jag ner till hamnen, låste upp bommen och stängde den efter att ha kört igenom. Jag knatade ut på bryggan till båten med den fulla tanken, en flaska Cillit Bang och en trasa. Vilket fantastiskt bra rengöringsmedel det är!!! Det allra mesta av skiten (algerna) som fanns mellan durkträt och plastskrovet försvann, och hela insidan av den lilla ”skutan” såg helt annorlunda ut än när vi fick hyra den. Men men, vem ska hinna med allt? Nu tror jag att de som idag skulle hyra båten fick en ren och snygg balja att ränna omkring i Barkens ljust humusfärgade vatten med.

Barken ja, det är en sjö som liksom växer mer och mer för var gång man är ute på den. Jag som relativt nyinflyttad, iaf på så vis att jag inte har möjlighet att undersöka sjön så enkelt, blir glatt förvånad varje gång jag återigen får göra mig den bekantskapen. Ändå är jag medveten om att jag inte har sett ett smack av Barken ännu. Men….tid är inte bara pengar, utan även erfarenhet och upplevelser. Med andra ord lär jag (in time) få lära mig mer om denna vackra sjö och även få se vad hon går för 🙂
Lite finurligt känns det ändå att fara omkring i en sjö som på kartan är så liten, men i verkligheten växer sig så stor och mäktig ju mer man utnyttjar den. Jag har ju mest hållit till i havet på västkusten, och det är ju en helt annan sak. De insjöar jag åkt båt i har varit så pass små att det verkat vara onödigt med motor på de skorvarna som vid dessa tillfällen fungerat som transportmedel under våra fiskefighter. Under mina år i Trollhättan hade jag Vänern endast 2,5 mil norr om mig, och den känns inte alls så mycket som en insjö, eftersom den ju är så pass stor att den tar tung fartygstrafik. Man får mer känsla av havet där, ja minus saltvattnet då. Kanske saknas ett par makrillar och torskar, spättor mm, men storleksmässigt vill jag se Vänern mer som havet än något annat.
Barken är däremot en insjö av storlek där man fortfarande har sjökänslan kvar, och hon går att använda på så många vis. Människorna här omkring verkar älska Barken, och jag förstår dem så väl.
Visst, bara för att man bor i Göteborg så betyder det ju knappast att man bor NÄRA havet, och de som verkligen bor så att de åtminstone har gångavstånd till havet får ju nästan betala med sina själar för den ovanligt härliga känsla det ger. Jag har visserligen bott med gångavstånd till havet, om man med havet kan acceptera feskehamnen med Eriksbergsvarvet och Cityvarvet nästan mittemot. Majorna är förstås vackert på alla vis, och visst var det kanon att bo där när man själv jobbade i feskehamnen och försåg trålarna med nya, tomma lådor varje morgon. Trots att det bara var en kortare tids arbete för mig där, så minns jag det väl och jag gläds än idag åt att ha fått den möjligheten. Jag hade aldrig tomt på fisk hemma under den tiden, det kan jag lova.
Min morbror som jag jobbade ihop med (vi jobbade för hans svärfar) ordnade så att jag och några vänner fick köpa 20 kg havskräftor för 1200 :-, och det var ju sjukt billigt redan på 80-talet.

Nu velade jag bort mig… Jo, nu har jag ju lyckan att få bo nära vattnet igen, och detta är riktigt nära. Barken ser jag från vår balkong, jag har ca 1 minuts gångavstånd till strandanten, max 5 minuter till hamnen osv. Kan ju inte bli bättre 🙂 Stortrivs gör jag sommar som vinter, men  sommaren ger Smedjebacken och Barken större rättvisa, så är det bara. I love my life!!!

Imorrn kommer min yngsta gosse för att stanna i tre veckor. Jag kommer stå där på Ludvika Resecentrum och trampa som en galning när jag väntar på att hans buss ska komma in 19:20 🙂
Tänka att man kan sakna någon så mycket som jag saknar mina barn, och som jag saknar min älskade mor, liksom jag saknar min lilla gumma, Nettis, och hennes goa kottar när jag inte är hemma. Saknad är inte en dålig känsla om man vet att man får träffa dem snart igen. Plötsligt tänker jag på de som inte har samma tur som jag…

Tack för att ni finns, Nettis, alla våra ungar, min lilla mor, alla ni här i Smedjebacken och Trollhättan!

Annonser

~ av Micke på 4 juli, 2010.

4 svar to “Vilken dag!”

  1. Ja du Kjällen du har inte kommit av dig med skrivandet iaf du skriver bra vill ja säga,här nere går de sin stilla gång.Ja har fått ett nytt jobb borta i Vara nu med krokbil frächa prylar oxå ska köra en vecka å ledigt en så den lediga veckan kör ja kanske för kinesera i Härryda där ja kör 3 dar i veckan nu a 40 tim å me krokis så blir det ca 60 tim vecka så vi får se hur de funkar.
    Hoppas ni kommer ner snart ha de så gött så länge å hälsa till de dina :))

    • Tjena, Tommy! 🙂
      Jag har börjat blogga nu igen, efter en lång tids ”tystnad”, och det känns gott 🙂
      Det finns nästanhela tiden något att skriva här uppifrån, för det händer alltid något, stort eller smått. Mest smått då, men ändå en massa mys. Jag har träffat så många härliga människor nu när mitt kontaktnät börjat ta form, och sant är det att vissa av dem ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det finns en sorts genuinitet i människorna här, sådant som man kan sakna på större ställen. Ja, det är väl därför man hållit sig med det lilla fåtal man haft omkring sig i THN och GBG de senare åren 🙂
      Livet har definitivt tagit en vänding till något jag längtat efter länge. Jag har inget emot att inte längre vara så anonym, utan känner stor trygghet i att många vet vem man är, och tids nog lär väl varenda kotte veta vem Micke är…hahahah!!!

      Jaha!? Du har två jobb nu, alltså??? 😛 Härligt! 🙂 Det är du värd, Tommy. Man vill ju att det ska gå bra för människor man tycker om! Kör lugnt nu bara, så att vi får behålla dig lääääääääääänge! 🙂

      Vi lär väl titta ner en snabbis i samband med att vi eventuellt åker ner om några få veckor. Då lär vi väl träffas, kanske vecka 30, innan vi åker vidare, och likaså innan vi vänder våra enorma Renault-hästkrafter norrut igen 🙂

      Hälsa gumman din, Fanny och min kära mor, Nikki, Tisse och alla du vet att jag vill hälsa 🙂
      Ha det gott, min vän! Kram på dig 🙂

  2. Åh va du skriver härligt Micke! 🙂
    Jag kan nästa känna din iver att få träffa din son 🙂
    När jag läste slutet så gick det du skrev om saknad, rakt in i hjärtat på mig.
    Så har jag aldrig sett på ordet saknad.
    Idag fick du mig att gråta……..
    Kram

    • Tack så mycket, Taina! 🙂
      Ja, den här längtan efter gossarna är helt sjuk, eftersom vi kan träffas så sällan som vi gör. Ja, det jag skrev om saknad och att vissa inte har samma tur som jag, då tänkte jag just på dig och Foffo, faktiskt. Jag tänker mycket på er och allt detta som jag har så svårt att greppa. Jag kan inte för min själ förstå hur ni gör detta, för om jag försöker tänka mig in i en liknande situation gällande något av mina egna barn så känns det som att det skulle gjort mig galen av sorg, och jag skulle nog kanske sluta fungera. Man säger till mig att en människa tänker en sak men reagerar annorlunda, men mitt hjärta säger att ni måste vara hur starka som helst. Skulle något liknande (Gud förbjude) hända något av mina barn, så är det Er jag vill ha nära mig för att fortsätta vara hel.

      Tack för att du läser. Kram

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: