Vad ska det bli idag tro? :)

Tja, vi får hitta på något mysigt idag, tror jag 😛 Synd att Nettis jobbar bara. Hade annars tänkt att vi kanske kunde ta med woken ut och fixa gott käk i det fria 🙂 Jag vet att Nikki skulle gilla det lika väl som vi 🙂

Tänk att man inte uppfattar vissa känslor förrän något speciellt  händer… Jag vet iofs att jag är ganska spänd hela tiden när inte Nikki är här. Christoffer är ju äldre och klarar sig mycket själv. Riktigt duktig kille, förstår ni! 🙂 Nikki är ju min minsting så stor han är, liksom, och det där jag har i mig att ”ta hand om” ligger ju kvar trots att han snart är 15. Jag kunde väl förstås varit en farsa som på något vis härdade mina söner i fullständigt ovetande om hur världen egentligen ser ut, men istället vill jag överösa dem med vänlighet, värme och kärlek. Har man sett vänner vänner dö av missbruk och våld, då blir man tämligen benägen att ge sina barn rätt mycket värme istället, bara för att man hoppas att de ska vilja befinna sig utanför grupperingarna och drogerna. Men mina erfarenheter hjälper oftast inte, eftersom barn helst vill få koll på verkligheten själva. Mina kottar har redan varit runt och fått viss koll, tyvärr, men ändå är de mjukistomtar precis som sin pappa. Tur det!

Jo, som sagt, jag är väldigt spänd när Nikki inte är här, och jag är till viss del medveten om det hela tiden, men blir ännu mer varse om detta när vi träffas. Jag blir jätteavslappnad, liksom i hela själen, jag blir trött av den tidigare utmattningen av att orka stå upp, känna, engagera mig i allt, vilja osv, och det släpper när han är här. En väldigt skön känsla, kan jag erkänna 🙂 Mina gossar är allt för mig. Min dotter, Angelica,  som jag inte träffat sedan hon var 2,5 år gammal är allt för mig. Isabelle och Rasmus är allt för mig. Nettis är allt för mig. Min familj är fan allt för mig. Ibland vill jag bara tacka alla människor som stått mig bi när jag var så nära att krångla in mig i riktigt tunga grejer…

Tack, min lilla mor, för att du gjorde allt du kunde och lite till, för att visa att jag alltid var välkommen hem igen. För att du alltid hade (och ännu har) en fullt öppen famn med kärlek om jag behövde det.
Tack för att du funnits där, att jag hade dig att tänka på så att jag inte kutade in i ett kort liv med de tyngsta grejerna, utan höll mig till vad iaf jag kallar mindre tunga. Tack för att du kan älska mig idag, trots all sorg och elände jag har åstadkommit i mitt tidigare liv…. Jag älskar dig!!! ❤

Tack, min älskade bror, för att du kan älska mig idag, trots att jag tog bort så mycket av det som du och jag skulle haft tillsammans när du var i tidigare tonåren. Förlåt mig för att jag var ute och velade när du kanske behövde en storebror som fungerade. Du vet, för det har jag sagt, att jag gör vad som helst för dig. Skulle du råka hamna i en situation där det blir alvarligt, men du inte haft andra val, bara säg att det var jag om det går. Jag kommer ta all skit så att du slipper, för inget kan bli värre än det jag tagit ifrån dig på den tiden. Jag minns hur ledsen du var, hur orolig du var när du var på besök på anstalten, jag minns ta mig fan allt! Du visade aldrig att du var besviken på mig, men förstår så väl om du var det.
Jag älskar dig och kommer alltid finnas till hands för dig och din familj om ni behöver mig. ❤

Mormor, du är borta sedan i höstas, men du måste också få ett erkännande. Du tog dig dit där ingen annan vågade sätta sin fot. Du skulle prompt ha tag på mig, no matter what. Du klampade in på vårt revir där ingen annan vågade befinna sig. Du kom fram och tog tag i mig, kramade mig, tog mig och polarna med på en bit mat, slitna som vi var. Du, precis som min älskade mor, fördömde mig aldrig, utan bara gav och gav. När du kände att du var klar med det du ville göra så lämnade du mig ifred igen. Jag fick alltid något att tänka på, du sa att Gud älskar mig oavsett, att det fanns hopp om mig, att du aldrig skulle sluta komma till mig. Tack för att du kom, för att du såg vad jag behövde och bara gav… ❤

Tack, alla ni i min närhet, för att ni ville bli del i den människa jag är idag. Det är en person som jag känner mig relativt nöjd med, trots att jag känner oerhörd skuld till andra som  jag gjort så hemskt illa. Att hamna i sådana bråk som förekom så frekvent på den tiden, där många slogs med knivar, bollträn och ibland skjutvapen, det lämnar så väldigt lite tur kvar att ge. Jag har på sätt och vis haft tur eftersom jag överlevt. Många andra har inte haft samma tur, men jag har iaf inte gjort mig skyldig till att ta någon annans liv. Däremot har jag åsamkat andra oerhörda skador och sådan smärta att jag aldrig någonsin kan glömma det. Men det man har gjort får man ta mig fan stå för, och det vet jag kommer hänga mig i hasorna resten av mitt liv.
Men jag fick iaf komma tillbaka, drogfri och utan våldstendenser. Jag är ju ingen sådan person egentligen. Jag är en sån som alla skulle kunna tycka om, men oftast endast sålänge de inte vet något om mig. Många andra har förstånd att se bortom det gamla, och det är dessa jag håller hårt.
Men tack för att jag får vara någon, för att jag får vara jag, den jag egentligen är. ❤

Det bor ett djur i mig…ett djur som till största delen inte behöver stängas in, eftersom det nu mera är tamt…men…

Det är inte gjort i en handvändning att få ihop alla tankar, att både känna tacksamhet och skuld, för allt jag känner är som motpoler till varandra och därför helt oförenliga. Ändå är det så. Man kan inte förklara mig på annat vis än som min egen motpol… 🙂

Annonser

~ av Micke på 6 juli, 2010.

5 svar to “Vad ska det bli idag tro? :)”

  1. Du är otroligt duktig att skriva 🙂 Det har blivit en av dagens höjdpunkter 🙂 när man går in på bloggen och läser. Du ger så mycket av dig själv och de känslor du bär på och du är väldigt duktig att förmedla känslorna i dina ord…….både glädje sorg. /Taina

  2. Nää Micke!
    Nu fick du mig att lipa IGEN!!!
    Gjorde ett inlägg i min blogg idag om just att vara medberoende..
    Ska skicka dig en inbjudan till min låsta blogg!
    Kramen

  3. Vackert skrivet Micke!Livet har ju faktiskt en mening med allt som vi går igenom,både på ont och gott!Hur ska vi annars kuna lära oss att finna svaren vi kanske söker?Jag har nog varit en sökare hela mitt liv!Visst har jag hamnat snett många gånger,men jag har då lärt mig något utav det och jag skäms inte!Utan kämpat mig upp igen fastän det varit tufft.Jag har fått mera skinn på näsan och vågar idag stå för vem jag är och säga vad jag tycker!Vi är alla olika men tyvärr finns det personer som inte vågar stå för sina handlingar och visa vem dom egentligen är.Dom dömer en utan att veta ett dugg vad dom pratar om,jag tycker det är så synd att dom inte kan förstå bättre.Men det är deras problem!Jag är glad att jag blivit den jag är idag såsom jag själv format mig.Ha de bäst!”Livets bild förändras ständigt.För varje ögonblick skådar själen en ny värld”

  4. Tack för de fina orden käre bror.
    De värmde jättemycket 🙂
    Du är så duktig på att visa kärleken till lillebror i alla lägen, och jag hoppas att jag gör det samma.
    Vill passa på att tala om att jag alltid varit stolt att ha dig som bror och alltid försvarat dig trots vad som hänt.

    Även det du skrev om mamma och mormor var fint att läsa, även omm mormor inte kan läsa detta nu så är jag övertygad att hon visste vad känner.

    Ha de gott älskade bror.

    • Tack själv, goaste bror! Vad och vem skulle jag varit om det inte vore för bla dig? ❤ Hälsa din goa gumma, lillfisen och gosevovven 🙂 Vi syns eventuellt vecka 30 🙂

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: