Frihet?

Någon gång måste säkert varje människa råka ut för tillfället då det ser ut som om den rena sanningen visar sig. Så känns det för mig nu. Mitt liv har varit allt från underbart till ett jävulskt helvete. En del är sådant som jag själv bär skuld till, och en del har livet skuld till. Jag har väl, som de flesta, insett att man måste vara som alla andra, eller åtminstone hålla sig inom vissa förutbestämda ramar. Men jag har under hela mitt liv, åtminstone så länge jag kan minnas, känt att det förstör hela mig och allt det som gör mig speciell. Jag kan bara inte flytta in i andras levnadssätt och anta oskrivna eller ens skrivna regler bara för att samhället, de styrande och deras underlydande ska ha ett enklare arbete med att ha kontroll över mig, min personlighet, mina åsikter och mina känslor.

Jag vägrar underkasta mig andras dumhet och självsvek, då de flesta verkar tro att de hör hemma under någon annans vilja. Skulle vi inte klara oss utan att låta oss tvingas till en falsk livsstil och falska begrepp i en falsk värld? Kanske vill de flesta inte se saken på mitt vis, men jag är övertygad om att det då beror på invänjning och en sorts rädsla för förändringar som gör att man blir mer eller mindre oberoende av ett systen som förslavar människor i ett samhälle där alla ska vara lika för att passa in, för att förbli lättkontrollerade även efter döden. Jag vill och måste få vara fri i både känsla och vilja, för annars kommer hela min personlighet, mina värderingar, min själ sakta suddas ut. När en människas hela varelse suddas ut så blir allt gott man gjort meningslöst, och man blir fort bortglömd av alla. Jag vill vara en människa som inte blir hyllad, men absolut ihågkommen för bra saker jag gjort. Jag vill att man minns att jag var fri, att jag tillät mig att vara fri. Jag vill att andra ska förstå att man kan vara fri, och att de ska förstå att friheten jag känner inte är lika med pengar och ägande. Min frihet består i att inte lägga sig och blotta strupen för en överhet som inte vill se mig leva, utan vilkens livslånga agenda är att suga ur mig allt som medger liv.

Tvånget att göra si eller så bara för att någon har bestämt det åt mig passar inte mig. Att andra människor försöker styra och bestämma mitt värde och om jag är värd att få leva är inget jag har skrivit under på, inget som jag accepterar. Jag är född fri, och min plan är att förbli fri. Jag tänker med andra ord inte låta någon annan diktera förutsättningarna angående mitt vara eller icke vara. Men att leva i en värld som denna, där även ens närmaste är förslavade i tanken, är fruktansvärt trist att leva i om man räknar med att ha andra människor omkring sig. Man blir bannad på så många vis pga att man inte tänker samma små tankar som de flesta andra verkar tänka, och för att man vägrar rätta in sig i ledet och låta sig styras.

Det är alltid så mycket tal om människovärde, men det verkar som om de vill hålla människor vid liv för att de vill ha något av dem. Kan de sedan inte få ut något av dessa människor så blir de plötsligt inget värda och pratet om människovärde fortsätter, men gäller då dem som ännu inte visat att de inte tänkt rätta sig in. Vi andra har enbart svårigheter att tampas med resten av våra liv, om vi inte vänder om och låter oss frälsas genom att överge oss själva när vi förkastar vår mänskliga och själsliga frihet. Tröttsamt nog så finns inte lösningen vare sig i religion eller politik, så om man ger sig in i sökandet efter sin frihet i någon av dessa samhällets instanser så lär man knappast finna detta. Politik och religion är båda uppfunna av människor som haft hopp om mänskligheten, men är idag endast, var för sig eller i kombination med varandra, omänskliga och även ofta brutala sätt att försvaga vår vilja och att sudda ut vår inneboende frihet.

Svårt att tänka i dessa banor? Tänk då igenom dit liv under en vecka, och skriv ner timmarna du själv har till förfogande från när du stigit upp på morgonen, arbetat en hel dag, kommer hem till mer jobb innan du måste sova för att orka med nästa dag med exakt samma innehåll. Semestern ska det längtas till, så klart, men har du mer rätt till dessa ynkliga veckor bara för att DU vill? Nej, någon annan har bestämt även detta, precis som allt annat, och vi ska vara så tacksamma, för det finns andra som inte får semester. Betyder det verkligen bara att vi har det bättre, eller betyder det att andra inte förses med mental bedövning som gör att de orkar ett år till? Och är det verkligen så att vi ska vara TACKSAMMA för att vi får denna lilla frihet???
Samma sak gäller ju de politiska val vi får vara med om. Vad har vi egentligen att säga till om när vi lägger våra röster? Jo, om vi har tur vinner kan det parti vi vill ska vinna. Därefter är vi helt utlämnade till politikernas brist på mänsklighet. Tycker man något annat så lär det vara för att man av någon orsak kunnat dra nytta av andras elände, för så fungerar politik överallt. Jag vägrar acceptera fångenskap. Jag vägrar kasta bort mitt liv på något som jag inte får vara med att bestämma över. Jag tänker inte skänka bort min frihet.

Mvh Micke

Annonser

~ av Micke på 28 december, 2010.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: