Vilket härligt nöje!

Äntligen har jag funnit något som jag blir fascinerad av 🙂 Fotografering! Jojo, visst har det varit kul att ta bilder tidigare, men nu har jag en sån stark känsla för vad som är något värt för mig att ta en bild på. Hösten är inte riktigt min årstid eftersom jag gillar sommar och värme allra bäst, men visst finns det något visst med tiden då Moder Jord börjar bli sömnig…

Nu är denna och de följande bilderna tagna med min HTC Sensation, med en speciell app som ger mig en av mig vald fokus och gör resten suddigt. Just den inställning jag använder på appen gör bilderna aningen bleka i färgerna, men det går att ändra detta om jag vill.  Och man ska inte glömma ljuset som ju har stor inverkan på den slutliga bilden. Dock gillar jag det där bleka, så när jag vill använda effekten så stannar jag vid denna inställning.
Här är ett bra exempel på när ljuset får spela in för att ge mer färg på bilden. Den röda stugan är vackert placerad i skogen på Risveden, i närheten av Stavsjön. En stuga som jag har suktat efter under många år, och som med all säkerhet aldrig blir min 🙂 Dock räcker det med att få sitta på räcket på bron, med den lilla porlande bäcken under, för att jag ska få mitt lystmäte. Hela vägen genom Risveden visar exempel på naturen när den är som bäst, så har du aldrig varit där så kan jag rekommendera detta lilla äventyr. Sitt inte bara kvar i bilen, utan ta dig tid att promenera i den fina skogen. Det finns ett antal sjöar där, och de är alla lika värda ett besök. Själv är jag ute efter ett hus på Kobergs slotts ägor, men man får väl se hur det ska bli. Det är ju trots allt ”min” skog, så jag borde ju bo där 😉
Ett annat hus, som i och för sig ligger i anslutning till ett boningshus, är denna gamla kåk som jag gissar kan ha varit del i en mindre industri. Eller kanske en butik, vad vet jag. Hus som helst skulle jag vilja ha det, rusta upp det, bo i det 🙂 Det är lagom spökigt för mig. När man har kommit in på Liveredsvägen från Trollhättan så ligger detta hus nästan i änden av vägen genom Risveden. Bilden på löven här ovan tog jag på marken utanför detta hus.

Här är en annan version av samma bild… Ännu mer spökigt 🙂
Jösses vad jag älskar att leka med bilder! 🙂

När man har kommit ut ur skogen hamnar man ganska rakt på Gräfsnäs med sin slottsruin och museijärnväg. Det lilla, lilla stationshuset är så otroligt vackert med sina färger, stående i en omgivning som ger en lustkänsla i sin påminnelse om gamla dagar, dagar när jag inte ens var påtänkt. Den smalspåriga järnvägen leder naturligtvis någonstans, men jag minns att jag fick åka med det gamla ångloksdrivna tåget när jag var liten. Plockar man fram barnet i sig och tittar utefter spåren åt båda håll så kan man lätt fantisera om att spåren leder rakt in i något oerhört magiskt…en fantastisk värld…

Spåren lämnar mycket kvar åt fantasin. Hur var livet här när det begav sig… Vilka var människorna som anlade denna järnväg? Bodde de i de små husen i Risvedens skog? Ja, man får många tankar när man tillåter sig att bara stå där och fundera i lugn och ro. Kan du höra ångvisslan från loket? Lyssna noga 🙂 Vackert så det förslår…

På området i direkt anslutning till Gräfsnäs slott finns bland annat ett lusthus som gjorde sig väl med dessa fotoinställningar. Med sin bro över dammen ligger lusthuset, båda vitmålade, i ett vackert och lummigt område på ägorna. Det finns fler gamla hus i området, och under vissa tider på sommaren håller tidsenligt klädd personal husen öppna så att besökare kan se hur det såg ut i hemmen förr. De har även försäljning av diverse hemslöjd, hembakat bröd och mycket annat att bjuda på för oss intresserade. Väl värt ett besök, tro mig.
Detta är troligen en kvarn som drevs av dragdjur eller människor. Jag minns inte riktigt vad de berättade. Men alla dessa hus ligger otroligt vackert bland de storvuxna lövträden.

Den gamla vattenkvarnen står där med sitt lilla vattendrag som strömmar från den ovanliggande dammen. Kvarnstenarna finns kvar där inne, och jag vill minnas att de till och med visade hur det gick till när de malde säd till mjöl. Människor fick verkligen arbeta för brödfödan förr i tiden. Vi har det väldigt enkelt idag. Kanske är det därför vi har så svårt att uppskatta vad vi har…
En av stugorna är inredd så som stugor mest var inredda förr. Med sina blommor i fönstret och gamla gardiner får man en riktigt skön känsla av gammalt och rejält. Möblerna i huset är från en svunnen tid, antingen tillverkade av husets ägare, eller kanske bytte folk saker när de inte köpte. Auktioner var säkert vanliga då. De charmiga gamla husen har alla grästak.

Vid sjön Antens norra udde ligger Gräfsnäs med sin slottsruin och de gamla husen i slottsparken. Molnen ligger tunga över sjön, men släppte ändå fram solen med jämna mellanrum. En otroligt vacker dag! 🙂

Denna bild av Gräfsnäs slott är inte min. Jag lånade den för att visa ruinen eftersom jag inte ville ta en egen pga alla byggnadsställningar som klädde hela framsidan. Hur som haver, slottet har brunnit ner tre gånger under vår historia. Historien förtäljer att en kvinna som var med vid bygget av slottet uttalade en förbannelse om att slottet skulle brinna ner tre gånger, vilket det ju gjorde. Jag har själv aldrig varit på insidan, och vet heller inte om det görs några visningar där. Vad jag vet är att det finns de som håller sina bröllopsfester där. Jag har varit förbi vid ett par sådana tillfällen, och har verkligen varit tjo och glam där 🙂 Jag har åtminstone hört att Gräfsnäs slott var en av de första platser i landet som fick ta del av inplanteringen av våra importerade lärkträd, men det kan ju vara hur det vill med detta 🙂

I Västra Tunhem strax utanför Vargön finns mycket vackert att se. Här fann jag vatten rinnande i en gammal ränna tillverkad av ett antal urholkade ungträd. Det var första gången jag lade märke till detta fina lilla vattendrag, så nog måste det tad en bild 🙂 Vägen genom Västra Tunhem är så smal att man får lov att använda mötesplatserna. Den är förvisso asfalterad, men ändå har de inte breddat den, och när man åker den vägen är man bara glad för det. Längre fram på vägen kommer man fram till vad som kan ha varit ett helt litet samhälle en gång i tiden. Båda sidor om den smala vägen är omgärdad av gamla röda stugor med sina klassiska vita knutar. Oerhört vackert, en väg man gärna kostar på sig att åka både fram och tillbaka.

Utefter vägen i Västra Tunhem kan man inte undgå att se allt vackert, och man förstår hur väl människorna som bor där trivs. Husen står både precis nere vid vägkanterna och på berget vid ena sidan, liksom i dalen på andra sidan. Många hus på litet utrymme, men så galet mysigt att man vill bo där 🙂

Idyllen är liksom komplett på något sätt, och allt beror naturligtvis på att rätt personer bor där 🙂 Här är en portal in till någons tomt. Krukor med buskar och blommor står på stenmuren, och solskenet förhärligar hela vyn. Som sagt, ett område man gärna besöker många gånger.
När jag sakta körde vägen mellan husen såg jag på avstånd den tjocka röken. Med mobilen blir det sällan en upplevelse med bilder tagna från väldigt långt håll, så jag åkte fram till nedfarten till denne eldande mans hus. Väl parkerad ville jag helst fråga honom om han kunde tänka sig att hamna på bild, då jag var ute på motivjakt för hösten. Jag sa att jag fick en sån känsla av att jag måste få ta en bild av hans eld med all rök, och han i så fall fick välja att vända ryggen till. Han log och tyckte det var helt ok, så jag tog denna bild och den känslan sitter kvar.
Jag tackade och satte mig i bilen igen, mannen vinkade glatt när jag rullade uppför backen. Känslan av den tjocka vita röken i den soliga men kyliga luften är väldigt speciell, och en glad och trevlig människa gjorde denna dag väldigt skön att leva 🙂
Västra Tunhems kyrka har en av de märkligaste och vackraste kyrkogårdar jag någonsin sett. Man kan verkligen förstå att de som sköter om stället måste stortrivas med sina arbeten. Det är så vackert där att man börjar tänka på var man ska låta sitt stoft ligga när man fortsatt sin resa… Om jag någonsin skulle gifta mig igen, och det ska vara kyrkligt, så måste det bli i Västra Tunhems kyrka. Eller kanske på utsidan vid det stora utomhusaltaret med det enorma korset. Lite underligt sagt för att vara jag som är hyperallergisk mot religion, men det kanske beskriver hur vackert det är där…

Så var då denna min lilla resa genom både tid och rum över för denna gång, men nu när jag funnit mig i fotograferandets underbara värld så blir det garanterat så att jag springer och inhandlar en riktig kamera så småningom. Tills dess lär jag plåta vidare med min underbara HTC 😉 Tack för titten!

Annonser

~ av Micke på 13 oktober, 2011.

2 svar to “Vilket härligt nöje!”

  1. Otroligt fina bilder. Spökhuset du skriver om är ett gammalt finsnickeri (som stängde igen runt 1940) och huset ägs av min syster. Det är lika vackert inuti). Kul och snubbla in på din sida då jag själv försöker hitta mer information om syrrans extra hus på tomten. 🙂
    Ha det bra!

    • Tack, Jenny 🙂
      Ja, jag hade en härlig dag då. Jag kör ofta förbi detta hus när jag är där ute. Har blivit lite av en vana 🙂 Man undrar ju hur stora oddsen är att någon hamnar på min blogg och råkar vara syskon till ägarna av en byggnad jag inte kan hålla ögonen ifrån när jag åker förbi 🙂 Kul att få veta vad det har varit också. När jag ser sakerna i fönstren så får jag känslan av att det är en guldgruva för pryltokiga, och man blir galet nyfiken på hur det ser ut 🙂 Berätta gärna för mig om du får reda på mer om huset. Tack för besöket, och välkommen tillbaka 🙂

      Mvh
      Micke

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: