Så underligt…

Nu har några dagar gått sedan jag var hos läkaren för ryggen. Ja, visst finns det många skämtsamma saker att säga om detta, och jag har själv inte tagit problemet på så stort allvar själv.

Problemet började för nästan tre år sedan och har blivit värre med tiden. Jag har allra helst arbetat hårt, lyft tungt mm, för då har jag inte känt smärtan. Det har däremot varit riktigt jobbigt när jag lagt mig för kvällen, när jag suttit eller gått. Värken sitter nästan längst ner i ryggraden.

Smärta är svår att förklara, och lika svår att sätta sig in i, men detta kan jag förklara så här:
När jag, i sängen, ville vända mig från ena till andra sidan, så kändes det som att underkroppen inte ville följa med. Det gjorde galet ont. På morgonen brukar jag liksom häva mig upp på armbågarna och komma till liv. Men när jag gjort det den senaste tiden har det känts som om kotorna där inte längre hålls ihop. Vid den ”övningen” har det hörts ett ”klonk”, och känslan att underkroppen har ”fallit ner” ett par millimeter, och smärtan är så stark att man vill skrika.

Man blir ganska rädd att något riktigt allvarligt kan hända. Jag har varit orolig för att det kan bli så fel att jag till och med kunde bli förlamad. Ja, det är många hemska tankar som har gått genom skallen, och jag liksom förberedde mig på något liknande. Det gick så långt att jag sa till min gumma att, om detta skulle hända, så skulle hon börja om sitt liv på annat håll. Känslan av att jag skulle göra hennes liv till en ständig kamp var stark, och jag ville bara att hon skulle vara lycklig.
Nu funkar tydligen inte sånt på henne, som tur är, så jag fick baskning.

Men så upplevde jag detta.

Så, jag var hos läkaren. Jag kunde inte längte gå upprätt, och han verkade både bekymrad och något annat som jag inte riktigt förstod. Han skrev ut Naproxen och skickade mig på röntgen i Uddevalla. Jag tog min första Naproxen den kvällen. När jag vaknade dagen därpå, så gick jag upp och kilade in på toaletten och gick sedan och lade mig igen. Efter en stund tänkte jag på vad jag just gjort, och att jag inte längre hade lika ont.

Varje dag har blivit bättre än den innan, och nu känner jag bara ett ynkligt obehag ibland, men inget som jag bryr mig om. Det är en fantastisk känsla att efter så lång tid slippa den där galna smärtan 🙂 Naproxen är inflamationshämmande, och nu tänker jag att det har funnits en inflamation i min rygg under nästa tre år, och jag har inte kontaktat läkare förrän nu… Hur dum får man bli?

Hur som helst, jag är så glad att det inte gör ont längre! 🙂

Ha en fantastisk dag, för det ska jag!

Annonser

~ av Micke på 17 september, 2013.

Ett svar to “Så underligt…”

  1. Som med mina tänder! Känslan av att kunna äta och dricka utan att nästan svälja tungan av smärta kom som en utlösning! Så jävla skönt!!
    Härligt att du har blivit bättre i ”senan” min vän!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: