När jag blir pensionär…

…då får jag förhoppningsvis samma insikt som politikerna verkar kräva att dagens pensionärer ska ha…

Man ska tydligen ha klart för sig att man inte kan äta riktigt lika fin mat längre. Man får vara noga med att handla billigast möjligt.
Här finns inga avdrag för de människor som gjort sin del för att hålla vårt samhälle på fötter.

Man blir tvungen att lägga för stor del av pensionen på hyran, för ingen bryr sig om att hyrorna ständigt går upp.
Bostadstillägget är dessutom något som kan variera även nedåt.
Här finns inga avdrag för de människor som gjort sin del för att hålla vårt samhälle på fötter.

Mediciner är lika dyra som för andra,
så det är bäst att inte bli sjuk. Högkostnadsskyddet ska först betalas med ordinarie priser.
Här finns inga avdrag för de människor som gjort sin del för att hålla vårt samhälle på fötter.

Man ska även förstå att man som pensionär inte längre har behov av samma njutning som arbetande människor.
Man ska tex inte ha råd att resa utomlands, för det finns liksom ingenting att spara ihop.

Som pensionär som älskar sina barnbarn får man räkna med att det sista man har går till födelsedags-presenter, julklappar mm.
Den lilla pensionen är även tacken för att man sett till att det finns blivande skattebetalare i landet.
Här finns inga avdrag för de människor som gjort sin del för att hålla vårt samhälle på fötter.

När man sedan blir skröplig nog för att inte längre klara sig själv, då är det dags för äldrevården att ge något tillbaka. Detta görs uppenbarligen, och tydligen för ofta, genom att ge pensionärerna ännu en möjlighet att bli av med sina pengar på boendet.

Inte desto mindre ska den boende på äldrevården förstå att dennes behov av frisk luft, nya vyer, och andra upplevelser inte längre är behov som behöver räknas till livet.
Som gammal pensionär har dessutom smaklökarna ruttnat bort, och viljan att äta riktig mat avtagit så pass att man nöjer sig med masstillagat slabb som ingen lägger någon kärlek vid.

För här i Sverige, landet med sin ”sunda” syn på de människor som gjort sin del för att hålla vårt samhälle på fötter, finns ingen plats för fallna hjältar. Här hedrar vi inte de äldres forna styrka. Här hyllar vi inte de starka människor vars arbetsdagar många gånger bidragit till nedbrutna kroppar.

Här bryr sig ingen om att dagens företag endast funnits i människors minnen, om inte dessa eminenta personer gjort enastående insatser för vårt lands fortlevnad.

Inte heller anser sig politikerna vara skyldiga pensionärerna ens det minsta.
De inser inte att de, utan våra pensionärer, inte haft sina positioner.

Detta ska pensionärerna lära sig. Ingen har dem att tacka för något. När man inte bara kan ge dem slaktmasken pga deras oproduktiva beteende, så får man inte klämma ut större summor än att de bara överlever. När de hamnat på hemmet ska de berövas på allt vad stolthet och mänsklighet beträffar. Till slut längtar de förhoppningsvis efter dagen då allt är över, och då snabbas processen upp en aning.

Inget som förvånar mig så värst i denna kalla värld. Vad som däremot förvånar mig är att folket bryr sig så lite att inga protester hörs. Många har föräldrar som är pensionärer, många ska snart själva gå i pension… Men ingen verkar bry sig. Betyder det att vi själva anser det rimligt att man glöms bort som gammal? Skäms!

Man kan inte spela ”Frihetssången” på övermaktens instrument — Stanislaw Jerzy Lec

Annonser

~ av Micke på 19 januari, 2014.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: