Min fina vän…

image

image

Farväl, min fina vän ❤
Tack för några fina år, och tack för idag.
Jag önskar så att jag ska vakna och upptäcka att allt detta som nu händer ska vara en mardröm… Men jag vet ju…
Om det var möjligt så skulle jag ta dig. Men du har ju så ont, och om ingen kan göra dig smärtfri så får du ju leva med detta, och det vore lika egoistiskt som mycket annat som vi människor gör.

Du har bjudit på så mycket glädje och kärlek, och jag har fått känna mig speciell i din närvaro. Jag minns när vi var på berget, du och jag, och du ville testa mig. Sedan dess har vi blivit ännu finare kompisar. Tack för att du lät mig vinna den kampen ❤ Du vet ju att jag aldrig skulle göra något som skadade dig.

Jag har gråtit mestadels sedan vi träffades för sista gången igår. Jag vill inte ens förstå att du aldrig mer ska välkomna mig när jag kommer på besök… Du kommer fattas mig så mycket, Boston lille ❤ Ingenting kommer bli detsamma utan dig. När jag tänker på din familj så tänker jag alltid på dig med, för du är alltid en lika stor del i familjen.

Vart du än går så ska jag tänka på dig. Jag hoppas att du tänker på mig också.
Det har varit fint att känna dig, min älskade vän ❤ Ta hand om dig nu, och besök mig gärna när du vill. Du är alltid välkommen, finaste Boston.

Tack och farväl, min fina vän ❤

 

Man kan inte spela ”Frihetssången” på övermaktens instrument — Stanislaw Jerzy Lec

Annonser

~ av Micke på 22 januari, 2014.

Ett svar to “Min fina vän…”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: