Huvudet och hjärtat fullt av oro…

Jag känner att det är svårt att övertyga människor om allvaret i det som händer i Sverige nu. Jag försöker berätta att detta inte är någon händelse, vilken som, utan att detta innebär att vi befinner oss i en ytterst farlig tid. SD är inte bara ett sk missnöjesparti, utan även ett nazistiskt parti som vill välta allting våra förfäder och vi själva byggt upp.

Detta handlar INTE om invandring i första hand. Invandringsfrågan är en förevändning för att kunna ställa till politisk förödelse i Sverige. För ärligt talat, hade de fått så många väljare om de ställt sig upp innan de blev invalda för fyra år sedan, och talat om att de var nazister? Eller så här; Varför röstade inte samma människor in SvP eller ett annat nazistiskt parti, som ändå har liknande ideer? Jag har svaret på det, och det är att SD har lyckats lura hederliga människor att partiet är något annat än de egentligen är.

Frågorna snurrar i huvudet, gör mig darrig, lättirriterad, ledsen. Varför vägrar dessa väljare se allt galet dessa personer i partitoppen gör och säger? Det är ju glasklart var de står! Hur kommer det sig att vanliga människor faktiskt väljer att inte se och höra? Varför bryr de sig inte? Alla ser och hör, dessa uttalanden kan inte ha undgått någon. Så många menar att de flesta SD-väljare inte är rasister, och än mindre nazister. Men vi alla, även SD-väljarna, har väl läst och hört Björn Söder säga att han vill tysta svensk media? Ja, många andra uttalanden finns tillgängliga som bevisar var SD’s partitopp står. Ändå röstar vanligt hederligt folk på ett nazistiskt parti.

Är hatet så starkt mot invandrare att de inte bryr sig om att deras röster, och de kommande rösterna, med all säkerhet kommer drabba människor? Vissa vill mena att väljarna bara är trötta på andra partiers brister i invandringsfrågan, men HUR blinda kan människor tillåta sig bli? Folk låter sig luras av invandrare som deltar i SD’s valreklam och deras röster på samma parti. Glöm för FAN inte att de tyska nazisterna fick judar att agera internpoliser med uniform i gettona, i tron om att de skulle kunna skapa sig fördelar. Även de gick samma väg som de övriga.

Tiden går, och det finns inte många kvar av människorna som sett början och överlevt. De dör av ålderdom innan den allra viktigaste generationen fått ta intryck av deras berättelser. Den generationen som är i tidiga tonåren nu. Jag är tämligen säker på att tid är viktig för dagens nazister, och tiden är nu när få finns kvar som levande vittnen. Nu finns det snart bara böcker kvar, och läsning av den arten verkar inte intressant för ungdomar idag. De överlevande drar än en gång kortaste strået.

Den här texten blir skriven i omgångar när mitt sprängfyllda huvud orkar. Just nu ligger jag i sängen, och det slog mig just att jag föddes 19 år efter andra världskriget tog slut i europa. 19 år… Många kunde säkerligen fortfarande känna dofter av vad som på pågått efter 19 år. Jag är medveten om att det skulle krävas enorma krafter och en oerhörd slughet för att koppla ihop samtliga europeiska länders nazistorganisationer till något som kunde göra så stor skada som då, men det spelar ingen roll. Den skada som sker är tillräcklig. I Sverige kan nazisterna kanske inte göra en repris på 30-talets Tyskland, men inte heller detta spelar någon roll. Det som spelar roll är att vanligt hyggligt folk faller för den lömska nazistiska retoriken än en gång. Idag, i en upplyst tid, och när allting är på god väg att hända, så är människor fortfarande blinda och fyllda av förnekelse. Har vi då verkligen blivit mer intelligenta under alla dessa decennier som gått sedan nazisterna den gången smög fram ur sina svarta skuggor? För mig känns det inte så.

I 36 år, jag började när jag var 14, har jag studerat nazism i europa. Jag har ingen aning om varför det blev så, men intresset var oerhört stort. Jag läste allt jag kom över, och med tiden blev dokumentärfilmer och ännu fler böcker tillgängliga. Jag slukade allt jag kom över, och jag gör det ännu. Jag har läst Hitlers ”Mein Kampf”, och förstått vad för sorts människa han kan ha varit, och vilket odjur han kom att bli. Senare studier har självklart visat att hans bok var en bok fylld av lögner och självupphöjande trams, men det var med den berättelsen han lurade så många när det begav sig.

Varför har jag då studerat detta ämne så ingående? Kanske fick jag detta intresse från min morfar som var verkligt påläst i historia, och i synnerhet gällande krigshistoria. Han kunde sitta och berätta, för den där lille grabben som jag då var, om tågen som korsade europa, fulla av oönskade människor. Han berättade om viktiga krigsskådeplatser i europa och så mycket mera. Mer än jag egentligen kunde ta in när jag var 8-10 år gammal. Men han lärde mig att tänka med mitt eget huvud, och det gjorde han genom att lära mig spela schack. Han hade själv spelat med någon svensk mästare, vilken jag inte minns namnet på, så min morfar var duktig på schack.

När jag några år senare började intressera mig för andra världskriget på egen hand hade jag alltså blivit 14 år. Vi bodde långt ute på landet utanför Henån på Orust. Det var lång skolbussresa till och från skolan, och jag fick cykla hemifrån till skolbussen sommar som vinter. Det tog ca 15-20 minuter att cykla till bussen på sommaren. Längre när det låg tjockt med snö på den smala grusvägen runt sjön. Jag hade gott om tid att behandla det jag läste och tog in. På fritiden umgicks jag knappt med någon pga avstånden, men även för att jag saknade mina tidigare vänner i Göteborg. Ja, jag hade gott om tid att studera.

När jag 1984 var 20 år gammal och hängde i vad som då kallades Femmanhuset, idag Nordstan, så blev det allt vanligare att man såg skinheads på gatorna. Jag hade mängder av vänner som var hårdrockare, och många punkare också. Men skinheads var ganska nytt då. Vissa bar munderingen till sina rakade skallar som en innegrej, men vissa mindre klickar av dessa gjorde tydliga nazistiska utspel. Händer i vädret skrikandes ”Sieg Heil!” var något som blev allt vanligare. Jag minns att jag en kväll inne på Nordstan bevittnade när ett gäng skinskallar kom marcherande in med svenska fanor och skanderade tills polisen kom och gjorde sitt jobb. Jag tänkte: ”Ingen gillar dem. Men vad skulle hända om de drog på sig kostymer och pratade som folk? Hade folk lyssnat då?”

Nu, några få dagar efter riksdagsvalet 2014, känner jag mig fysiskt illamående när jag läser om gamla människor som sett detta för många tiotals år sedan. De är rädda, deras minnen rivs upp. Varför är de då rädda för dessa icke-nazister? De sysslar ju med nolltolerans mot rasism… Ja, så presenterar de sig för massorna. Vad finns det då för orsak för dessa gamla människor att rädas? Det kan jag berätta, trots att jag föddes knappt 19 år efter Hitlers självmord. DE KÄNNER IGEN TECKNEN. DE KÄNNER IGEN TONEN. DE MINNS HUR NATIONALSOCIALISTERNA BÖRJADE SIN KAMPANJ. Och det sker på samma vis nu idag. På exakt samma vis.

Om någon inbillar sig att NationalSocialistiska ArbetarPartiet i dåtidens Tyskland otämjt spottade ur sig vilka missgärningar de ville utföra, så tror ni fel. De var tvingade att hålla en profil utåt för att vinna befolkningens röster. De använde sig av det befintliga systemet för att komma in i riksdagen. Åkesson använder exakt samma taktik, som om han läste historieböckerna som manual. Lögnerna lyser igenom hos SD med sådan styrka att jag blir förvånad över att deras påstått icke-rasistiska väljare ingenting ser och förstår. Men den som INTE VILL se kan heller inte se. Det underliga är att SD verkar gå ganska exakt i gamla NSDAP’s fotspår, och det verkar inte bekomma dem det minsta om någon blir misstänksam. Men det finns två orsaker till att SD kan gå tillväga på så sätt. Det första är att de riktar sina signaler först och främst till människor som har svårt att ta egna beslut. Människor som är benägna att lyssna på andra, och ta ord som överstiger deras egen förmåga som sanningar. Det andra är att INGEN KOMMER TRO PÅ ATT DE HAR EN ANNAN AGENDA än den de uttalar som politiker. Därför kan väljarna inte ta in alla rasistiska uttalanden som slinker ut vid sidan om. Detta är att betrakta som klassiskt så här dags.

När nu Socialdemokraterna, eller som SD hellre skulle uttrycka det, ”de förhatliga socialdemokraterna”, är folkvalda, så kommer naturligtvis SD med sina 13% göra allt för att inga förslag från S och V blir godkända i omröstningar. Snälla, vill någon vara vänlig att ge mig ett erkännande den dagen SD’s representanter lämnar riksdagen för att framtvinga ett omval? Jag inbillar mig..nej, jag är säker på att så kommer ske. Det måste ligga i deras planering att bli större nu ganska direkt. Tvingar de fram ett omval, då kan ni allihop vara 100% säkra på att det jag skriver om SD är sant. Vid ett framtvingat omval kommer ännu fler rösta på partiet, det är jag säker på. Och detta kommer inte ha det minsta att göra med vilket motstånd de hela tiden möter. Det finns nämligen en plan. Så ge mig gärna ett sketet erkännande då. Problemet är bara att det då är försent…

Långt ifrån alla som röstade fram Hitler till makten var nazister.
Alla SD’s väljare är inte rasister eller nazister. De fick leva med sin skuld då, och det kommer dagens SD-väljare få göra likaså.

Annonser

~ av Micke på 17 september, 2014.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: