Komma igång nån gång…?

Ok, nu när livet har ändrats så dramatiskt, och jag med viss framgång kan stänga av mina tankar, så borde jag även kunna köra på med träningen som jag lovat mig själv. Jag vet att det skulle ge mig en sorts ro, och även en möjlighet att tänka framåt. Jag har tänkt mig att springa så mycket jag orkar i den fördömda Hallebergsbacken, gå ner, och sedan försöka igen. Det får hända imorrn. Eller…idag blir det ju. Ja, även i mitt huvud låter det som något ogenomförbart, men jag måste göra så gott jag kan iaf. Om jag så ska behöva spy på vägen upp, så måste jag få ordning på tankarna. För på detta viset är jag fan inte till hjälp för någon, och allra minst för mig själv.
Så…om jag inte hörs av mer, så ligger jag i den jävla skitbacken 🙂

Jag tycker att tiden går långsamt, men så är det väl nu i början när man tycker sig sakna allt som föreföll vara normalt i livet. Samtidigt kanske tiden borde gå LITE långsammare, eftersom jag måste jaga tag på ett nytt jobb. Igen! Men fan, jag är van. Det är långt ifrån första gången, och jag lever ännu. Det kommer ordna sig på bästa sätt. Men tid kanske jag behöver mer av. Lär väl få starta eget med FA-skattsedel, så att jag ökar mina chanser. Det är ju det bästa att göra när arbetsmöjligheterna ser ut som de gör. Men jag lurar fortfarande, och känner mig lite osäker på en mängd saker gällande detta. Får se…

Hmm…hur jag än tänker, så kommer jag bara tillbaka på mitt nuvarande ”civilstånd”, som det så fint heter. Jag känner igen mycket av det som händer inuti mig nu. En del bra, och mycket dåligt. Det dåliga lär få ”läka ut” på egen hand. De få saker som är bra, är att jag på något vis sätter en liten press på mig att förändra vissa delar i mitt liv. 6,5 år, för mig, innebär rutiner och en känsla av att veta hur livet kommer se ut de närmaste månaderna, åren. Iställd på den omöjliga ekvation, när det slutligen visar sig, ett storslaget förhållande verkar vara, så ska jag försöka göra det jag har gjort tidigare. Resa. Resa ensam. Och för detta behövs pengar, dessa förhatliga pengar… Jag får alltså sätta det som huvudmål, ihop med träningen, och göra allt jag kan för att ro ihop ett jobb snarast. Då skulle jag ha vintern och våren på mig att plocka undan pengar så att jag kommer iväg. Visst, det ÄR en dröm, men en dröm jag har förverkligat tidigare, och under mycket värre ekonomiska förhållanden. Därför tror jag på möjligheten. Inte tänker jag sitta på arslet och tråka isf.

Mitt SAS-bonuskort har inte mer än 1500 poäng, så det blir att pynta för en resa 🙂 Fick beställa ett nytt kort, då mitt gamla både gått ut och gått sönder sedan jag flaxade mellan Sverige och Norge i jobbet. Hmm…kanske kan jag jaga fatt i ett jobb i Norge. Kanske. Men då får det vara tider i likhet med de jag hade då. 2 veckor jobb och 2 veckor ledigt. Skulle smaka, det. Nåväl, det återstår att se om detta utvecklar sig alls. Först får jag väl lägga ut krokar hos folk jag känner, och samtidigt jaga själv. Jaja…

Nu när jag bara är Micke, så känns inte drivkraften lika stark, men den SKA tillbaka. Får bara se till att rycka mig själv i nackskinnet tills jag fungerar igen 🙂 Och nu har jag skrivit av mig igen, och känner mig förhållandevis lugn.

God natt, alles!

Annonser

~ av Micke på 30 oktober, 2014.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: