Hur går jag vidare nu?

Som om inte nog var nog, så ska jag både behöva tänka på att livet med min särbo inte blev som jag inbillade mig, OCH på hur jag ska få min firma att röra på sig.

Efter allt genomgånget, så har frustrationen bara vuxit. Min grundläggande affärsidé fick jag slå ur hågen, eftersom den visat sig något bristfällig. Just detta kan jag svälja, men att inte få grepp om min situation är ännu värre. Jag vet vad jag vill göra, men nu är mitt huvud så fullt av bekymmer att jag inte kan tänka klart. Ska det kallas balans?  Kanske, för det har verkligen blivit så att det som har varit bra har slagits ut av det dåliga. Det känns omöjligt att överbrygga det dåliga med det bra just nu. Allt jag ville, var att jobba för ett förhållande som var fantastiskt. Allt jag gjorde var för oss. Allt jag gjorde, gjorde jag med glädje och tillförsikt. Nu när inte förhållandet finns kvar, så är allt jag har kvar en känsla av meningslösa försök att förverkliga mig själv.

Hur går jag vidare nu?
Räcker min vilja? Är jag mycket nog för att lösa detta? Räcker jag till? Visst, just nu har jag möjligheten att få väldigt mycket stöd av en annan företagare som har helt otroliga kunskaper i just företagande, men jag är osäker på min egen förmåga. Jag har en företagare till som gärna hjälper till, men det är så mycket jag måste göra själv. Det mesta arbetet jag måste göra lär ju bli just med mig. Utan mig blir mitt företag bara skrot. Helvete, jag förbannar denna period av känslomässigt jävulskap. Det förstör precis allting för mig. Kunde hon inte väntat med tramset tills jag åtminstone hade fått ihop lite praktisk kunskap, och kanske ett kundunderlag??? Visst, en önskedröm, men ändå… Då hade jag kunnat koncentrera mig på att göra mitt jobb, istället för att sitta mitt emellan två skitgrejer som inte gör någon som helst nytta.

Jodå, jag försöker allt bita ihop för att kunna lösa detta. Jag vill inte vara anställd igen. Utlämnad till ett annat företags nycker, där man aldrig kan vara säker på om man har jobbet kvar om ett halvår. Att styras och tvingas för en pissig bråkdel av vinsten. Då vill jag hellre att mitt liv ska vara beroende av min egen förmåga att se till mitt eget bästa, att styra över min egen tid och min egen framgång. Det skulle vara underbart att veta att varje steg jag tar är för att göra mitt jobb stabilare, min inkomst bättre, och min framtid lyckligare. Visst, det kräver mycket, enormt mycket, men jag vill ändå att det jag gör ska ha betydelse. Man får aldrig det erkännandet som anställd, som man kan få av nöjda kunder. Då är det jag och mitt företag som får berömmet, precis så som det ska vara.

Jag måste nu bara hitta en ny nisch där jag passar med mina kunskaper. Jag har förvisso många sådana, men jag skulle vilja slippa att vara hur vid som helst. Jag skulle vilja hålla mig inom byggnadsbranschen, med svets och montage i huvudsak. Men jag är ändå osäker. Hur ska jag bli säker på var jag passar in? Jag måste ta reda på det väldigt snart. Tiden går, klockan tickar. Hade det nu varit på annat vis i det fd förhållandet, så kunde jag tänkt mig att förlägga mitt företag norrut om det visade sig vara lättare. Men nu blir det att hitta min plats här nere, även från denna aspekt. Det är som det är. Min lycka i detta får inte vara beroende av någon annan. Det vore korkat och dumt, likaväl som att företaget inte hade varit mer stabilt än förhållandet. Otroligt fånigt tänk. Jag lär reda ut eländet jävligt fort nu, eller slå bort alla tankar på det. Vilket är mest värt? Ja, jag måste ju skriva ner mina tankar på detta vis för att få grepp om hur jag egentligen tänker. Men nej, ingenting får bli viktigare än min framtid. Lycka kommer i en mängd olika förpackningar, och jag måste välja det som gör något för MIG. Allt annat får vänta. Stabilitet först, sedan kan jag lämna plats åt trams i olika skepnader, men aldrig något som menligt påverkar mitt företag och min lycka däri.

Jag ska ev träffa denna killen ikväll. Han har tagit fram en del information till mig som han anser att jag bör ta del av. Han använder sig av detta för att sköta sitt företag, och för att ha en vettig kontakt med sina kunder. Han hade iofs fördelen att ha arbetat i sin bransch i många år innan han startade eget. Därmed hade han redan kunder som han på ett enkelt vis kunde föra över till sitt företag. Jag är inte ens i närheten av den möjligheten. Jag måste starta från botten, och det kan visa sig bli mig övermäktigt. Men jag kommer ta åt mig varje ord och varje tanke för att i möjligaste mån förenkla det för mig. Jag har åtminstone turen att ha ett par driftiga personer omkring mig som jag kan få hjälp av, och det är jag tacksam över.

Nu börjar det på allvar…

Annonser

~ av Micke på 1 december, 2014.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: